VERNER VON HEIDENSTAMS LANDSKAP;
Dikt och bild MED ETT FÖRORD AV KATE BANG
OCH EN INLEDNING AV CARL FEHRMAN; FOTO JAN MARK.
ALLHEMS FÖRLAG;

Denna volym är utgiven på uppdrag av Stiftelsen Övralid till Verner von Heidenstams 100-årsdag den 6 juli 1959.
Heidenstamcitaten i denna volym är återgivna med vederbörligt tillstånd av Albert Bonniers Förlag AB. Volymen är framställd i boktryck, djuptryck och offset på AB Allhems Tryckerier i Malmö 1959 och bunden på officinens bokbinderi.
Rikligt illustrerad.
INNEHÅLL
Förord av Kate Bang
Verner von Heidenstams landskap av Carl Fehrman
Bildfragment av Verner von Heidenstams landskap
Fotografier av Jan Mark

Även CARL FEHRMANs Inledningstext präglas an Heidenstams naturromantik och inleds med: En blyertsanteckning av Verner von Heidenstams hand från hans sena år har följande lydelse: »Mitt fosterland började två mil söder om Askersund och slutar någonstans på andra sidan sjustjärnorna».
I denna uttrycksfulla formulering kan man läsa in något om Heidenstams egen utveckling som naturdiktare, om hans väg från det lokalbundna till det universella.

Långt före debuten med Vallfart och vandringsår 1888 hade Heidenstam skrivit dikter som återgav intryck från hans barndoms sommarlandskap, dikter om Vättern och om Tivedens skogssjöar. Boken Vallfart och vandringsår, med dess färgglada exotism, det främsta litterära resultatet av de orientaliska vandringsåren, upptakten till hans stora lyrik, är ett förspel eller ett mellanspel.
Den första dikt som Carl Fehrman nämner är kanske självklar: Tiveden (1888) och nästa gång i samlingen ”Dikter” (1895) då som inledningsdikt.

Fehmar skriver: Dikten har fått sin kraft genom återseendets och hemlängtans dramatik. Det är i denna dikt Heidenstam i ofta citerade ord talar om de outplånliga spår som ett landskap lämnar i en människas psyke. Han ställer den retoriska frågan:
Vem ärver ej av sin hembygd drag?
— och han fortsätter med de välkända raderna:
… den som lyss som liten slarv
till skogens dån får annat arv
än den som fötts vid en gata

Verner von Heidenstam

Född 1859 – 07 – 06 i Olshammar, Närke — Död 1940 – 05 – 20 på Övralid i Östergötland

med vignetter m.m. av E. v. STROKIRCH
ALBERT BONNIERS FÖRLAG 1914

Förgylld titeltext och ryggdekoration

Läs mer på Bokbörsen

INNEHÅLL.
Del I
Gröna gången
En predikan
Trontagaren
Högsommarleken
Gunnel Fatburshustru
Måns Fransöske
Marodörernas drottning
Mazepa och hans ambassadör
Femtio år efteråt
Det befästa huset
Marodörernas drottning
En snygg vit skjorta
Poltava
Si mina barn!
Vid rådsbordet
På kyrkovallen

INNEHÅLL.
Del II
När klockorna ringa
Gustaf Celsing
Dumma svenskan
Excellensen
Pappersgeneralen
Löjtnant Pinello på apoteksstugan
Fångarna i Tobolsk
Lejonburen
Kungsritten
Bland svenska skären
I Marstrands kyrka
Katerinuschka, mor lilla
Den mörka julottan
Fredrikshall
Taga Gjörtzen
En hjältes likfärd
Skeppet

Bo Ollén, HEIDENSTAM SOM BARNBOKSFÖRFATTARE;
Om Svenskarna och deras hövdingar
Gidlunds Bokförlag, 1992

Baksidestexten

”Här skola vi reda oss ett land för människor.” Det är en vision av det goda Sverige, formulerad redan av en bronsålderman. Heidenstams berättelse ”Hövdingen med de oräkneliga stenyxorna” uttrycker en stämning från nittonhundratalets början, utopiernas tid, då folkhemsdrömmen började ta form. Men författarens egenart röjer sig i att den verklige hjälten inte blivit framtidens man, den ”gulskinande” segraren Karilas, utan den mörke förloraren, stenåldersfolkets hövding Ura-Kaipa.

Bo Ollén visar att denna klassiska novell har många bottnar. Boken den står i, Svenskarna och deras hövdingar (två delar, 1908-10, i urval utg. av Bo Ollén 1992) var ett beställningsverk, avsett som läsebok i historia för folkskolan. Författaren hade att anpassa sig till utifrån ställda krav. Ändå ter den sig i mycket som genuint heidenstamsk. Den blev en stor kritikersuccé och användes allmänt i skolorna under närmare fyrtio års tid. Karin Boye, Astrid Lindgren och Torgny Lindgren hörde till dem som fascinerades av den i unga år. Fortfarande minns många äldre den med glädje.

/Genom Bo Olléns studie får man veta vad Heidenstam ville ge och vilka medel han valde. Många drastiska exempel lämnas på hur han diskuterade pedagogiska hänsyn och historiska sanningskrav med utgivarna och med tillkallade experter, ibland uppgiven, irriterad eller arg, ibland på gnistrande gott humör. Det är ett spännande spel bakom kulisserna som avslöjas tack vare ett här för första gången utnyttjat stort material av manuskript, korrektur och brev.
Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 46

Bokens INNEHÅLL