FöRE VALLFART OCH VANDRINGSÅR UR VERNER von HEIDENSTAMS UNGDOMSDIKTNING; RUBEN G.SON BERG ALBERT BONNIERS FÖRLAG, STOCKHOLM; ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1919.
En Trådhäftad, mer än hundra år gammal välvårdad och välsprättad gåvoskrft, jubileumsskrift och lärobok? Som nästan alltid på denna typ av bindning har den den något solpåverkade ryggen mörknat och torkat vilket medför att bokryggens övre del lätt skadas vid hantering i bokhyllan. Något som även detta verk utsatts för. Att den förre ägaren – en litteraturprofessor – använt boken som kunskapsbärare märks på de fåtaliga men snyggt uförda blyertsnoteringarna vid några strofer. Givetvis kan du radera bort dem, vi anser att de höjer samlarvärdet.
Ur bokens inledning Hyllningstalet.
Sextioårige Mästare! Då Du villfor min bön att låta det anstå ännu någon tid med förbränningen av den sista återstoden av Dina ungdomsdikter och tillstadde mig att göra den svenska allmänheten bekant med det väsentliga av dess innehåll, skedde det med så hårda uttryck om ovärdet av dessa lyrans förstlingar, att jag nu har känt mig helt nedslagen vid tanken på, att jag möjligen framkallat ett återseende med dessa gamla vers, som, bara gör Dig pina. Öppna i så fall aldrig denna bokl Jag har likväl varit långt sparsammare med citat, än jag skulle velat, vida njuggare, än jag bort, med hänsyn till vad som tycks mig vara den litteraturvetenskapliga plikten. Ty jag kan inte alls dela Din mening om dessa Dina dikter. Det är sant, de äro icke mästerverk. Men de äro verk av en mästare, och de äro kanske de enda, som berätta något för oss, som älska och beundra diktning, om de vägar Du vandrade, innan Du trädde fram som nydanaren och hövdingen inom vår vitterhet.
Till baksidestext har förlaget valt att göra ett utdrag ur den då populära litterära skriften ”Ord och Bild:
Ur en artikel i Ord och Bild:
VERNER VON HEIDENSTAM
Till sextioårsdagen den 6 juli.
Av Olle Holmberg.
”Det kommer att i sommar höjas många röster kring Heidenstam, tolkas mycken kärlek till hans ungdoms älskvärda frivolitet, beundran för hans mannaårs stränga och djärva konst, vördnad för hans ålders blida majestät. Till dessa känslor sällar sig tacksamhet, i medvetandet av att den eld som lyser ur hans verk, stiger från ett bål, på vilket skalden likt Herakles i sin saga tänt sig själv. Men man vet också med glädje, att Heidenstams sista dikter visat en harmoni med det jordiska, en känsla av gemenskap med människorna, som antyda en åtminstone för stunden vunnen försoning av vad som bultat och sprängt i hans tidigare verk.”
Föreliggande volym är ett utdrag ur den rika samling ungdomsdikter, som Heidenstam hittills betraktat som lärospån och till och med velat offra åt lågorna, men som det lyckats hans vän dr Ruben G:son Berg att rädda åt litteraturen och eftervärlden. Vid sidan av en del ungdomligt och ofärdigt finnas här dikter, vilka de flesta av våra skalder skulle känna sig stolta att hava diktat och som Heidenstam själv sannerligen ej behöver skämmas för, dikter som av kritik och läsare skola betecknas som lyrik av första ordningen.