Bo Ollén; Heidenstam som barnboksförfattare, Om Svenskarna och deras hövdingar 1992; 304 Sidor;
GIDLUNDS BOKFÖRLAG HEDEMORA;
Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 46,
Innehåll
FÖRORD • 7
INLEDNING • 9
KAP. I. TILLKOMSTEN • 21
Uppdraget • 21
Första delen • 32
Andra delen • 40

KAP. II RIKTIGHETSÖKET
Källorna. 47
Arkeologin • 48
Historien • 55
Kulturhistorien • 60
»Historieläsningen» • 66
Sanningen • 66
Sannolikheten • 79
KAP. III. ATT BERÄTTA HISTORIEN • 91
Målet och vägarna • 91
Enhetsband och enhetstrådar • 100
Fiktiva bipersoner • 109
Åskådlighet • 114
Vid tabugränsen • 121
Illustreringen • 135
Traditionsmönster • 141
KAP. IV. DE MÖRKA OCH DE LJUSA • 163

KAP. V. »ETT LAND FÖR MÄNNISKOR»
Dekrepiten, girigbuken och nidingen •176
Hövdingaskapet • 179
Folkstyrelsen •183
Välståndets historia • 188
Krig och fred • 192
Från ryslighet till kultur • 198

KAP. VI. MOTTAGANDET 207
Kollegerna • 207
Skolan • 211
Barnen • 215
Kritiken • 224
Översikt över recensioner • 225
Stoffet • 227
Formen • 230
Budskapet • 234
SLUTORD • 241
NOTER • 248
SUMMARY • 274

BAKSIDESTEXT
”Här skola vi reda oss ett land för människor.” Det är en vision av det goda Sverige, formulerad redan av en bronsålderman. Heidenstams berättelse ”Hövdingen med de oräkneliga stenyxorna” uttrycker en stämning från nittonhundratalets början, utopiernas tid, då folkhemsdrömmen började ta form. Men författarens egenart röjer sig i att den verklige hjälten inte blivit framtidens man, den ”gulskinande” segraren Karilas, utan den mörke förloraren, stenåldersfolkets hövding Ura-Kaipa.
Bo Ollén visar att denna klassiska novell har många bottnar. Boken den står i, Svenskarna och deras hövdingar (två delar, 1908-10, i urval utg. av Bo Ollén 1992) var ett beställningsverk, avsett som läsebok i historia för folkskolan. Författaren hade att anpassa sig till utifrån ställda krav. Ändå ter den sig i mycket som genuint heidenstamsk. Den blev en stor kritikersuccé och användes allmänt i skolorna under närmare fyrtio års tid. Karin Boye, Astrid Lindgren och Torgny Lindgren hörde till dem som fascinerades av den i unga år. Fortfarande minns många äldre den med glädje.
Genom Bo Olléns studie får man veta vad Heidenstam ville ge och vilka medel han valde. Många drastiska exempel lämnas på hur han diskuterade pedagogiska hänsyn och historiska sanningskrav med utgivarna och med tillkallade experter, ibland uppgiven, irriterad eller arg, ibland på gnistrande gott humör. Det är ett spännande spel bakom kulisserna som avslöjas tack vare ett här för första gången utnyttjat stort material av manuskript, korrektur och brev.
Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 46